Maamme

national anthem of Finland

Maamme (in Finnish) or Vårt Land (in Swedish) are the titles of the national anthem of Finland, in the country's two official languages which both mean 'Our Land' in English. In the mid-19th century, the lyrics (words) written by Johan Ludvig Runeberg in what was then known as the Grand Duchy of Finland (while under Russian occupation) were originally in Swedish, and the music—the same one used in Estonia's national anthem Mu isamaa, mu õnn ja rõõm—was composed by German-born musician Fredrich Pacius around the same time.[1] In 1889, the anthem was translated into Finnish by poet Paavo Cajander.[2]

Maamme - Vårt land
English: Our Land
Vårt land - front page.jpg
Frontpage of Vårt land by Johan Ludvig Runeberg
National anthem of Finland
Also known asVårt land
English: Our Land
LyricsJohan Ludvig Runeberg, 1848
MusicFredrik Pacius, 1848
Music sample

LyricsEdit

The original text to the song has eleven verses, but nowadays only the first and last verses (in bold) are part of the national anthem. However, three verses – the first in Finnish and in Swedish, and the last in Finnish – can be sung if among the singers are Swedes and Finns together.

Swedish lyrics
(original version)
Finnish lyrics
English translation

Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
Ljud högt, o dyra ord!
𝄆 Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
Mer älskad än vår bygd i nord,
Än våra fäders jord. 𝄇

Vårt land är fattigt, skall så bli
För den, som guld begär.
En främling far oss stolt förbi:
Men detta landet älska vi,
För oss med moar, fjäll och skär
Ett guldland dock det är.

Vi älska våra strömmars brus
Och våra bäckars språng.
Den mörka skogens dystra sus,
Vår stjärnenatt, vårt sommarljus.
Allt, allt, vad här som syn, som sång
Vårt hjärta rört en gång.

Här striddes våra fäders strid
Med tanke, svärd och plog.
Här, här, i klar som mulen tid.
Med lycka hård, med lycka blid.
Det finska folkets hjärta slog.
Här bars vad det fördrog.

Vem täljde väl de striders tal.
Som detta folk bestod.
Då kriget röt från dal till dal.
Då frosten kom med hungers kval.
Vem mätte allt dess spillda blod
Och allt dess tålamod?

Och det var här det blodet flöt,
Ja, här för oss det var,
Och det var här sin fröjd det njöt,
Och det var här sin suck det göt.
Det folk som våra bördor bar
Långt före våra dar.

Här är oss ljuvt, här är oss gott,
Här är oss allt beskärt;
Hur ödet kastar än vår lott.
Ett land, ett fosterland vi fått,
Vad finns på jorden mera värt
Att hållas dyrt och kärt?

Och här och här är detta land.
Vårt öga ser det här,
Vi kunna sträcka ut vår hand
Och visa glatt på sjö och strand
Och säga: se det landet där.
Vårt fosterland det är.

Och fördes vi att bo i glans
Bland guldmoln i det blå,
Och blev vårt liv en stjärnedans.
Där tår ej göts, där suck ej fanns.
Till detta arma land ändå
Vår längtan skulle stå.

O land, du tusen sjöars land,
Där sång och trohet byggt,
Där livets hav oss gett en strand,
Vår forntids land, vår framtids land.
Var för din fattigdom ej skyggt.
Var fritt, var glatt, var tryggt.

Din blomning, sluten än i knopp,
Skall mogna ur sitt tvång;
Se, ur vår kärlek skall gå opp
Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp.
Och högre klinga skall en gång
Vår fosterländska sång.[3]

Oi maamme, Suomi, synnyinmaa,
soi, sana kultainen!
𝄆 Ei laaksoa, ei kukkulaa,
ei vettä rantaa rakkaampaa,
kuin kotimaa tää pohjoinen,
maa kallis isien! 𝄇

On maamme köyhä, siksi jää,
jos kultaa kaivannet
Sen vieras kyllä hylkäjää,
mut meille kallein maa on tää,
sen salot, saaret, manteret,
ne meist on kultaiset.

Ovatpa meille rakkahat
koskemme kuohuineen,
ikuisten honkain huminat,
täht'yömme, kesät kirkkahat,
kaikk'kuvineen ja lauluineen
mi painui sydämeen.

Täss auroin, miekoin, miettehin
isämme sotivat,
kun päivä piili pilvihin
tai loisti onnen paistehin,
täss Suomen kansan vaikeimmat
he vaivat kokivat.

Tään kansan taistelut ken voi
ne kertoella, ken?
Kun sota laaksoissamme soi,
ja halla näläntuskan toi,
ken mittasi sen hurmehen
ja kärsimykset sen?

Täss on sen veri virrannut
hyväksi meidänkin,
täss iloaan on nauttinut
ja murheitansa huokaillut
se kansa, jolle muinaisin
kuormamme pantihin.

Tääll' olo meill on verraton
ja kaikki suotuisaa,
vaikk onni mikä tulkohon,
maa isänmaa se meillä on.
Mi maailmass on armaampaa
ja mikä kalliimpaa?

Ja tässä, täss' on tämä maa,
sen näkee silmämme.
me kättä voimme ojentaa
ja vettä rantaa osoittaa
ja sanoa: kas tuoss' on se,
maa armas isäimme.

Jos loistoon meitä saatettais
vaikk' kultapilvihin,
mis itkien ei huoattais,
vaan tärkein riemun sielu sais,
ois tähän köyhään kotihin
halumme kuitenkin.

Totuuden, runon kotimaa
maa tuhatjärvinen
miss' elämämme suojan saa,
sa muistojen, sa toivon maa,
ain ollos, onnees tyytyen,
vapaa ja iloinen.

Sun kukoistukses kuorestaan
kerrankin puhkeaa,
viel lempemme saa nousemaan
sun toivos, riemus loistossaan,
ja kerran, laulus synnyinmaa
korkeemman kaiun saa.[2]

Our land, our land, our Fatherland!
Ring out, dear word, oh sound!
𝄆 No rising hill, or mountain grand,
No sloping dale, no northern strand,
There is, more loved, to be found,
Than this — our fathers’ ground. 𝄇

Our land is poor, and so shall be
To him who gold will crave.
The strangers proudly pass, but we
Shall ever love this land, we see,
In moor, and fell, and isle and wave,
A golden land, so brave.

We love our rippling brooks, so bright,
Our gushing streams, so strong,
The whisper of dark woods, at night,
Our starry skies, our summer light,
All, all that we, in sight and song,
Have felt and lived among.

Here fought our fathers, without fear,
With sword, and plough, and thought.
And here, in clouded times, and clear,
With fortune in their front or rear,
Their Finnish hearts have beat, and wrought
And borne what bear they ought.

Who tells, of all the fights, the tale,
In which this folk withstood,
When war did rage from dale to dale,
When frost set in, with hunger’s wail?
Who measured all their pouring blood,
And all their patience good?

And it was here their blood was shed,
For us, here, on this shore;
And it was here their joys were bred,
Here, that their sighs were heaved and fled,
That people’s who our burdens bore
Before us, long before.

Here it is sweet and good, we wot,
All, too, is giv’n us here;
However fate may cast our lot,
A land, a fatherland, we’ve got.
Will there a thing on earth appear
More worthy, to hold dear?

And here’s, and here’s this fatherland,
Here every eye it sees;
And we can stretch a pointing hand,
To show, with joy, its sea and strand,
And say, “Behold this country, this,
Our Fatherland it is.”

And if we once were made to rise
To gold clouds, from below,
And if we moved in starry skies,
Where no one weeps, where no one sighs,
To this poor lonely country, though,
Our longing hearts would go.

Oh land, the thousand lakes’ own land,
Of faith, and lay, and glee,
Where life’s main sea gave us a strand,
Our fore-time’s land, our future’s land,
Shy of thy poorness, never be,
Be calm, be glad, be free!

Thy blossom, hidden now from sight,
Shall burst its bud ere long.
Lo! from our love, shall rise aright,
Thy sun, thy hope, thy joy, thy light,
And higher, once, more full and strong,
Shall ring Our Country’s song.[4]

Phonetic transcriptionsEdit

Swedish IPA transcription
of the first and last verses sung
Finnish IPA transcription
of the first and last verses sung

[vort ˈlɑnd ǀ vort ˈlɑnd ǀ vort ˈfostærlɑnd ǀ]
[ˈjʉːd ˈhøkt ǀ ˈuː ˈdyːrɑ ˈuːrd ‖]
[ˈej ˈlyfts ˈen ˈhøjd ˈmuːt ˈhimlens ˈrɑnd ǀ]
[ˈej ˈseŋks ˈen ˈdɑːl ǀ ˈej ˈɕøls ˈen ˈstrɑnd ǀ]
[ˈmeːr ˈelskɑd ˈen ˈvoːr ˈbygd ˈiː ˈnuːrd ǀ]
[ˈen ˈvoːrɑ ˈfeːdærs ˈjuːrd ‖]

[ˈdin ˈblumniŋ ǀ ˈslʉːten ˈen ˈiː ˈknopː ǀ]
[ˈskɑlː ˈmuːgnɑ ˈʉːr ˈsitː ˈtvoŋ ‖]
[ˈseː ǀ ˈʉːr ˈvoːr ˈtɕæːrlek ˈskɑlː ˈɡoː ˈopː]
[ˈditː ˈjʉːs ǀ ˈdin ˈglɑns ǀ ˈdin ˈfrøjd ǀ ˈditː ˈhopː ‖]
[ˈok ˈhøːgre ˈkliŋɑ ˈskɑlː ˈen ˈgoŋ]
[ˈvoːr ˈfostærlendskɑ ˈsoŋ ‖]

[ˈo̞j ˈmɑːmːe̞ ǀ ˈs̠uo̞̯mi ǀ ˈs̠ynːyjnˌmɑː ǀ]
[ˈs̠o̞j ǀ ˈs̠ɑnɑ ˈkultɑjne̞n ‖]
[e̞j ˈlɑːks̠o̞ɑ ǀ e̞j ˈkukːulɑː ǀ]
[e̞j ˈʋe̞t̪ːæ ˈrɑn̪t̪ɑː ˈrɑkːɑːmpɑː ǀ]
[ˈkujn ˈko̞t̪iˌmɑː ˈt̪æː ˈpo̞xjo̞jne̞n ǀ]
[ˈmɑː ˈkɑlːis̠ ˈis̠i.e̞n ‖]

[ˈs̠un ˈkuko̞js̠tuks̠e̞s̠ ˈkuo̞̯res̠tɑːn]
[ˈke̞rːɑŋkim ˈpuxke̞ɑː ǀ]
[ˈʋie̞̯l ˈle̞mpe̞mːe̞ ˈs̠ɑː ˈno̞ws̠e̞mɑːn]
[ˈs̠un̪ ˈt̪o̞jʋo̞s̠ ǀ ˈrie̞̯mus̠ ˈlo̞js̠to̞s̠ːɑːn ǀ]
[ˈjɑ ˈke̞rːɑn ǀ ˈlɑwlus̠ ˈs̠ynːyjnˌmɑː]
[ˈko̞rke̞ːmːɑn ˈkɑjun ˈs̠ɑː ‖]

TriviaEdit

ReferencesEdit

  1. https://finland.fi/life-society/the-finnish-national-anthem/ The Finnish national anthem. This Is Finland. Retrieved 8 May 2016.
  2. 2.0 2.1 http://www.gutenberg.org/ebooks/12688 Vänrikki Stoolin tarinat. 1919. Runeberg, Johan Ludvig. Translated by Paavo Cajander, 1889.
  3. http://www.nykarlebyvyer.nu/sidor/texter/poesi/jlr/vartland.htm Vårt land — Finlands nationalsång. Nykarlebyvyer.nu.
  4. https://web.archive.org/web/20151213065044/http://csridentity.com/finland/about.asp Finland - National Anthem. Csridentity.com. Retrieved 3 December 2014. Archived 13 December 2015.
    See also https://en.wikisource.org/wiki/Our_Land_(Runeberg), a poetic translation from Swedish by Anna Krook, 1904.